Roderick

Efter 100 sidor i denna bok har jag bildet mig en klar uppfattning av vad författaren vill berätta i sina ibland korta, men sammanhängande historier om det politiska vardagslivet i Danmark. Jag finner det väldigt märkligt att främlingsfientligheten i detta land är så pass undangömt. Innan denna bok hade jag ej en aning om hur politiska partier betedde sig och hur dess anhängare resonerade. Det nya perspektivet beskriver den "normala" rasismen mycket väl och tanken av att (istället för att direkt ta avstånd) försöka förstå tankegången i det danska samhällets främlingfientliga individer, är från ett studerarperspektiv väldit nytänkande. 

 

"De vietnamesiska båtflycktingarna skulle spridas över landet så att det inte gick och bildade något ghetto någonstans, och de skulle byta ut sina vietnamesiska namn mot islänska nämn." Så lyder en beskrivning från sid 69 i boken och meningen slog mig hårt. Jag tycker att detta var värt att nämna för att man ska kunna tänka ett slag. Ett tvångsbyte av ens namn och att dras från sina bekanta i utbyte mot att leva i "trygghet". Det låter hemskt men detta är vår egen brutala sanning idag. För att kunna kombinera flera kulturer och kanske sitt förflutna med sin framtid, behöver man minnen och bevis ffrån "det äldre jaget". Att radera sitt ursprungliga namn som ens föräldrar gav än, själper hela idén med ett mångkulturellt samhälle. Men den själviska tanken säger tyvärr fortfarande att den egna ideologin är överlägsen och bäst.

 

Vad gör språk för världen?
Språk är viktigt. Det är det. Men frågan handlar egentligen inte om ord för ord. Det handlar om att kunna tolka varandra för att skapa medkänsla och vänskap. Ord kan alltd blandas ihop. Och tolkningen som sker i boken på sid 87 är ett extremt exempel (Som dessutom är mycket roligt). Det gäller att hitta de få gester som är gemensamma för alla människor världen över och utifrån dom bestämma om omvärlden ska bli ens vän eller fiende. Bryt ned allt vi har att säga om varandra till små enstaka uttryck. Då är vi alla lika på samma plan. Samma nivå.
Men det gäller även att försöka förstå varandra som främlingar. Vill man inte förstå hör man endast det man vill höra och enklaste vägen ut blir då att kalla den andre för idiot och gå därifrån. Språk gör mer än vad vi tror. Bland annat att hjälpa oss hitta en punkt av total gemenskap.

 

På tal om språk, är ett språk-test för medborgrskap verkligen lösningen? För mig så verkar det som en fördel att som invandrare lära sig det nya landets språk. Men om detta görs via ett språk-test kommer många peroner att misslyckas vid första försöket som kanske har utförts för tidigt efter flytt. Jag tror inte att språket definierar ett medborgarskap. Invandrare eller ej, men man förstår nog själv vilken nytta och glädje man kan få av att kunna ett nytt språk som är aktuellt kring omgivningen. Läsa tidningen, kommunicera vid matkassan och förstå reklam är prov nog. Några fåtal frågor efter ett liv i ständigt hot kommer uppenbarligen inte att vara varken humanistiskt eller till särskillt stor hjälp. Men frågan varstår att diskuteras.