Roderick

När man läser en bok bildas alltid nya tankevägar inom det beskrivna området, och då halva boken är läst är denna gång inte ett undantag. Bokmärken och noteringar görs ständigt och det är ingen idé att rensa. Allt som fångar ens intresse är viktigt och bör inte förkastas. Speciellt när ämnet är så pass centrerat och aktuellt.

 

Gör som du vill sålänge du gör som jag!

Det här är en klassisk sägning som kanske inte alltid är uttalad direkt. Det är typiskt för svenskar att säga "det spelar ingen roll" eller "den KAN jag ta". Inte "Den VILL jag ha". Men över stora områden hos det största aktörerna finns en oro över att uttrycka sin egen åsikt. Det ironiska är dock att rädslan för konflikter bara leder till en spänning som alltid spricker vid minsta påfrestning.
Prata precis om vad du vill (men prata aldrig om allt det här). 

 

Samma sak gäller den korta lilla meningen "Jag är inte rasist men..." Man vill säga någonting som man är så rädd för ska låta rasistiskt i andras öron så därför använder man sig av denna mening. Användbar ibland kanske när man vill ge en hint om att man faktiskt har sådana åsikter. "Din tröja är inte ful men...".

Detta för åter igen till språket och vad det har för betydelse mellan folkgrupper och geografiska begränsningar. Igen svarar jag att språket bör brytas ned och slippa alla onödiga normer. 

 

Vär att nämna är också den såkallade "24 års-regeln". En regel som säger att du endast får gifta dig med en person från ett främmande land om denne fyllt 24 år. Dessutom måste paret tillsammans visa att de har större koppling till Danmark än något annat land i världen. Vem bestämmer den kopplingen och hur stark den är?

Antagligen används detta för att någonstans i ett annat regelvärk säga att giftemålet skall vara i stort sätt omöjligt. Skulle man fråga vilket land jag har mest koppling till så skulle jag minst sagt bli orolig. Visst, båda mina föräldrar är från Sverige och jag känner mig svensk. Men jag saknar det där som sägs kallas total främlingsfientlighet. Jag tycker om musik från Tyskland, har på mig kläder från Italien och pratar flytande engelska.
Man kan säga vad man vill, men att man ska kategorisera ett samhälle till olika länder kommer det bli ett oändligt arbete bara med den första i kön.

 

Ett visst parti i boken fann jag väldigt lustigt och paradox. Man beskriver hur ens drömflykting skall vara.
Man ska kunna läsa, vara fullt frisk, komma ensam och inte ha en för stor familj. Vad kommer sen? Kunna det nya språket flytande, vara högt utbildad och ha på sig skjorta? Detta är ungefär vad Danmark kräver utav en invandrare. Men några sidor senare beskrivs definitionen av en invandrare. Någon som; kommer utan någonting alls, vill spränga flygplan, bråkar med andra samt någon som "ser ut" som någonting ovanstående. Det kan vara svårt, och jag förstår om det kommer plötsligt, men vi lever faktiskt i en verklighet. 
Det viktigaste av allt att komma ihåg, är att kraven för en flyktng kan uppnås efter en ganska kort tid av lugn i landet. Alla försöker uppnå att smälta in och skaffa sig ett bra och välorganiserat liv. Om detta inte finns i resväskan vid anländning, beror detta på en dröm om att fylla den.