Roderick

Det finns många anledningar till främlingsfientlighet. Ett rasistiskt tänkande vet vi att det leder till en sämre insyn i individens personlightet. Faktum är att den direkt förbises. Att ett kandidernade parti sedan använder sig av denna teknik gör inte saken bättre. En sämre invandringssyn blir snabbt ett rasistiskt samhälle. Det får förstås folk att fråga sig själv, När blir jag medborgare och när blir jag accepterad? Men en ännu mer spännande fråga är; När slutar man att vara medborgare?

 

Ja, för hur var det egentligen? Så fort man som invandrare sätter bollen i krysset blir man plötsligt hur svensk som helst. Men när samma person presterar mindre bra så "beter han sig verkligen inte svenskt". 
Det är ju så att vi väljer vilka vi vill utsätta. För någon måste ju ta den platsen. Först så talade man om kvinnor ens var benägna att göra någontning. Sedan fick dem rösträtt och allt löste sig via skipad rättvisa (lyckligtvis). Men svarta kan inte få göra hur dem vill? Man förflyttade alltså själva syndabocken från en grupp till en annan. Detta upprepas ett antal gånger och tar oss sedan till där vi befinner oss idag. Ska man få bära burka? Vi vet liksom flera främlingsfientliga partier i norden att syndabocken kommer flytta runt ännu lite till, så varför inte snabba på processen och på så sätt ha och göra med mindre jobbiga problem, så att man kan ta itu med annat. Vi kan till emepel ta upp frågan om huruvida "herr gåman"ska ha kjol eller inte. 

 

Religion är däremot en folkgrupp som "alltid" har varit förföljda och missanpassade i samhället. Eller åtminstånde enligt dem att dem utsätts för förtryck och hot. Jag kan absolut förstå om man som muslim känner sig kränkt för att man inte får bära burka på skolgymnastiken, men inte om någon råkat stava Gud utan stort G. För ar det någon grupp som beter sig främlingsfientliga så är det just religionen. Det finns nedskrivna regler och normer som alla ska följa för att undvika guds fasansfulla straff. Man får inte vara bög, inte ha sex innan giftemål och inte utöva annan religion. Man ansvarar själv för hur man väljer att tolka sin egen religion (som vi talat om tidigare), men tänker man riva upp en media explosion för en serieteckning på en trasig bibel, får man nog förbereda sig.

 

Nu när jag har läst en ganska stor del av boken så är det dags för annu en rolig beskrivning. "Det är bara att ringa om du behöver hjälp" stod det i mailet Lena fick efter att hennes telefon hade blivit stulen. För visst känner man sig igen sig i att be om hjälp och sedan få ett halvhjärtat försökt tillbaka. Eller att man själv faktiskt är den halvhjärtade stötten. Det är som när man säger "Det är bara att säga till om du behöver hjälp". Det är ju ändå bara ett uttryck, eller? Jag tror att man väljer hur mycket man vill hjälpa beroende på hur mycket man får tillbaks. Danmark resonerar nog likandant när det gäller invandring. Lena gör ett bra jobb som författare när hon beskriver detta som att sitta på en öde ö. Ingen vill hjälpa en. Inte ens när ens liv är ryckt ur ens egna händer. Tänk att dessa småskaliga problem kan förklara en av världens största och komplexa frågor.

 

Slutligen vill jag åter igen återkomma till språkets betydelse. Jag har tidigare beskrivit både för och nackdelar med språk och hur det påverkar oss, och under sid 127 - 128 införs ett nytt perspektiv. Detta från några som ser världen mer lekfull, enklare (och faktiskt bättere) än vad vi gör. Barn. För vuxna som inte talar varandras språk kan det vara en omöjlighet, men för unga individer med ett mer fantasifullt sinne kan två veckor passera utan att man hinner säga ett dugg. Barn behöver inte språket på samma sätt som vi gör. Om man inte kan prata med sin nya vän får man lösa det genom blickar och lek. Restens tillvägagång är att istället utesluta denna obegåvade skara människor från sin egna bubbla, istället för att ge en chans att lära ut, förstå och lära sig.