Roderick

Boken är nu klarläst och nästan färdigställd. Endast några få kommentarer kvar att nämna och självklart en vidare slutsats. Under de senaste sidorna har det varit svårt att se förbi beskrivningar och händelser i boken, då man själv blivit så insatt i sättet författaren har valt att skriva på. Det slutar med att man samlar på sig mängder med bokmärken. Speciellt märks detta på sid 200-299. Jag tror att Lena har haft detta i åtanke, då man i slutet verkligen kände en viss stress till att hitta rätt svar. Dock är svaret inte konkret, och man hittar det först efter att ha stängt boken.

På första sidan av delen som min boklogg går efter (sid 250) så finner jag innehållet mycket viktigt. Man tar upp frågan om hur media riktar sina artiklar och intresseområden för att locka till sig som flest läsare. För vad är viktigt? Antingen är det sådant som man finner sig nära i tid, plats och påverkan. Eller så kanske man borde rikta dagsnyheterna till de mest drabade krigszonerna. Detta kanske inte är nära i plats eller påverkan, men är det verkligen viktigare att veta om kiosken nere på hörnet har köpt in en ny glassort? 
Jag tror även att media använder detta för att rikta åt vissa utsatta peroner. Till exempel talar man ofta om mycket brott i förorter för att det är det folk vill höra. Skulle man omvandla de vita lögnerna till ren sanning så skulle nog begreppet segeration inte vara lika starkt. 

Strippor (som tas upp lite senare) är också ett väldigt bra exempel på något som bara normaliseras. Att detta därfter ska gämföras med ett lands invandrarpolitik är fruktansvärt. Men jag måste mot min vilja säga att det stämmer i praktiken. Sakerna i bokens exempel som man då skulle normalisera är dock ogämföreliga. Detta för att strippor är någonting dåligt för ett samhälle med tanke på all den förnedring, klassyn och oro som skapas. Däremot om du gämför invandringen med någonting lika givande kan man se många likheter. Om Sverige skulle välja att vara det land som först öppnar sina dörrar, skulle jag inte ha några problem med att vi som samhälle skulle bli förbilder för ett stort antal främlingsfientliga länder. Jag har även inget emot att det landet skulle bli Danmark.

Diskussionen om slöja har pågått länge. Vad den betyder för personen som bär denna kan vara obeskrivelig. Av respekt borde vi medmänniskor helt enkelt acceptera detta. Det har egentligen ingen annan med att göra. Om jag bär ett halsband som för mig är väldigt betydelsefullt borde ingen få komma och tvinga mig att ta av det. Att detta smycke eller tygstycke provoserar denne person så mycket är hans eget problem. Symbolik är av någon anledning väldigt viktigt för vilken person du än möter. Att överhuvudtaget tala om det är löjligt. Vi borde börja se kritiskt på oss själva istället och kanske ifrågasätta varför den kristna tron har så mycket mer förmåner.

Du ser en man bli nedslagen av ett gäng på 3 personer. Ingen reagerar och du måste göra nåt åt saken. Du tar mod till dig och får går emot gänget. Du får dem tillslut att sluta då dem springer iväg. Du märker att offret är nynazist och bär ett stort hakkors över ryggen. Vad gör du?
Anledningen till att detta är svårt att svara på är på grund av skapandet av ett moraliskt dilemma. Man kan tala om detta i evigheter och därmed nämna yttrandefrihet mm. Jag själv skulle nog kanske i alla hast hjälpa denne upp med tanken (rätt åt dig). Men om man ska se på det från ett objektivt perspektiv så inser man snart att om man hatar någon så mycket att man vill slå ned dem på grund av utseende, så är man av denna avsmak själv. Det är ju det nazism går ut på. Men om man ändrar på tankeexperimentet till det mindre extrema, kan det bli ännu svårare. Det behövs inte alltid våld för att göra situationen svår. Det räcker egentligen med en trevlig middag då du plötsligt får veta att en av gästerna är nazist. Vad gör du då?